Skogskyrkogården är ett framstående exempel på hur arkitektur och ett formgivet kulturlandskap från vårt århundrade sammansmälts till en kyrkogård. Denna skapelse har haft stort inflytande på utformningen av kyrkogårdar i hela världen.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering
Skogskyrkogården i Stockholm invigdes 1920, och har sedan dess fungerat som en förebild för utformningen av kyrkogårdar över hela världen. I designen blandas områdets grönska med arkitektoniska element, där oregelbundenheter i landskapet utnyttjas för att skapa en miljö som anpassats helt efter den geografiska platsen.
Under sent 1910-tal utlystes en arkitekttävling för skapandet av Skogskyrkogården, vilken vanns av Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Till skillnad från de flesta andra kontemporära kyrkogårdar som har tydligt avgränsade element och kan liknas vid strikta, engelska parker, ställde de istället den redan existerande naturen i centrum. Istället för de större städernas fokus på rader och symmetri fick den nordiska skogen utgöra arenan för kyrkogården.
Kyrkogårdens byggnader har uppförts successivt under 1900- och 2000-talet. Byggnadernas design är varierad, från det enklare Skogskapellet i trä till det tempelinspirerade Uppståndelsekapellet. Kyrkogården har även en meditationslund, och gravplatser som främst är förlagda till områdets skogspartier.
Skogskyrkogården är ett exempel på funktionell 1900-talsarkitektur som integrerats fullt i ett landskap, där byggnaderna skulle förlora mycket av sin mening om de flyttades ur den miljö som de skapades för. Platsen är på så sätt en harmonisk sammansmältning mellan arkitektur och natur, vilket lämpar sig för den kontemplation och samhörighet som kyrkogården är tänkt att skapa. Skogskyrkogården har haft ett stort inflytande på utformningen av begravningsplatser i hela världen, och är en påminnelse om människans gemensamma behov av platser som utformas i harmoni med naturen.
Skogskyrkogården utsågs av Unesco till världsarv 1994.