Unescos normativa instrument

En av Unescos arbetsmetoder är att medlemsländerna arbetar med så kallade normativa instrument. De kan vara ett uttalande från en konferens (deklaration), en rekommendation eller en konvention.

Dessa instrument har olika vikt; en deklaration har mer politisk betydelse (eller sätter fokus på en ny fråga), en rekommendation ska stödja medlemsländernas arbete med policyutveckling i ett visst område medan en konvention kan bli lag. Medlemsländerna rapportera tillbaka till om hur man uppfyller villkoren i rekommendationer och konventioner, oftast vart fjärde år.

Deklaration

En deklaration kan antas vid ett möte eller en konferens. Det är ett uttryck för att mötesdeltagarnas åsikter eller uppfattningar i en särskild fråga. Deklarationen har politisk snarare än rättslig betydelse. ”Salamancadeklarationen om undervisning för barn med särskilda behov” är ett exempel på en deklaration.

Unescos första deklaration “Solemn appeal against the idea that wars are inevitable” (En allvarlig appell mot föreställningen att krig är oundvikliga) antogs 1947.

Rekommendation

En rekommendation antas av Unescos generalkonferens. Den riktar sig till medlemsländerna och är en uppmaning specifikt till dem och är ett uttryck för gemensamma ståndpunkter i en viss fråga. Exempel på Unescorekommendationer är ”Rekommendationen om utbildning för internationell förståelse”, ”Rekommendationen om museer och samlingar” och ”Rekommendationen om dokumentarv”.

Konvention

Det starkaste internationella instrumentet är konventionen, som blir lag i de länder som ratificerar den. Bakom utformningen av en konvention ligger omfattande och ofta mycket långvariga förhandlingar mellan länderna.

Unescos konventioner antas av generalkonferensen som är Unescos hösta beslutande organ och sedan kan de länder som så önskar behandla konventionen i parlamentet för att på så sätt göra den till nationell lag.

Världsarvskonventionen – ”Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv” från 1972 är den mest kända Unescokonventionen, men Unesco också konventioner om dopning inom idrott, ömsesidigt erkännande av akademiska examina etc.

Sverige har undertecknat följande Unescokonventioner

  • Världskonventionen om upphovsrätt (1952)
  • Konvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (1954), ”Haagkonventionen”
  • Konvention mot diskriminering inom undervisningen (1960)
  • Konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom (1970)
  • Konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (1971)
  • Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (1972), ”Världsarvskonventionen”
  • Konvention om erkännande av studier, diplom och examina avseende högre utbildning i stater som tillhör Europaregionen inom Unesco (1979)
  • Konvention om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen (1997), ”Lissabonkonventionen”
  • Konventionen om skydd av det immateriella kulturarvet (2003)
  • Konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (2005)
  • Internationell konvention mot dopning inom idrotten (2005)
  • Andra protokollet till 1954 års Haagkonvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt

 

 


Senast uppdaterad 6 april 2018