Falun3 fotograf Per Eriksson
Unescos världsarv Falun och Kopparbergslagen.
Bild: Per Eriksson

191 av Unescos medlemsländer har undertecknat Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv från 1972, den så kallade världsarvskonventionen. Att ett land ratificerat konventionen innebär att landets parlament har antagit den. Målet med konventionen är att länderna som undertecknar den ska skapa lagstiftning och organisation för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land.

» Här kan du läsa konventionstexten.
» Se vilka länder som ratificerat världsarvskonventionen.

De länder som undertecknat konventionen kan nominera naturarv eller kulturarv, det vill säga byggnader eller naturområden, till att bli världsarv. De natur- och kulturarv som upptas på Unescos världsarvslista måste ha enastående universellt värde och uppfylla de kriterier som finns i konventionen. Kulturföremål eller traditioner kan inte nomineras som världsarv – världsarv är ”oflyttbara”.

varldsarv
Klicka på listan för att komma till rapporten som sammanställningen är hämtad från.

Det är bara länder som undertecknat och ratificerat konventionen som kan nominera till världsarvslistan eftersom det är länderna som ska lova att bevara det de nominerar när det blir utsett till världsarv. I Sverige är det Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som arbetar med svenska nomineringar och rapporteringar. Alla nomineringar utvärderas av experter innan de går vidare till det kommittémöte som fattar besluten.

De länder som undertecknat konventionen rapporterar vart femte år till Unesco om hur de arbetar med att bevara kultur- och naturarv i sitt land. Det är omfattande rapporter som presenteras världsdelsvis vid möten i den kommitté (med 21 länder valda bland de av Unescos medlemsländer som ratificerat konventionen) som beslutar om vilka nomineringar av världsarv som ska tas in på listan. Alla Unescokonvention ordnar regelbundet möten för alla länder som ratificerat (som då kallas ”states parties” till konventionen på engelska). För världsarvskonventionen hålls detta möte vartannat år i direkt anslutning till att Unescos medlemsstater möts i Paris för organisationens högsta beslutande organ – generalkonferensen.

Efter naturkatastrofer och till exempel krig kan världsarv också finns på listan över världsarv i fara (World Heritage in Danger list), där finns 55 världsarv.

Det finns andra Unescokonventioner om kulturarv, till exempel konventionen om skydd för immateriella (engelska: non-tangible) kulturarv det vill säga traditioner, musik och andra kulturyttringar som inte är ”fasta” och en konvention om kulturarv under vatten och en konvention om skydd av mångfalden av kulturyttringar som slår fast att alla länder har rätt att skapa en egen kulturpolitik med mera. Vidare kan nämnas Haagkonventionen som handlar om kulturföremål (flyttbart kulturarv) i händelse av krig från 1954 och Unescos konvention mot olaglig handel med kulturföremål.

Det finns 1052 världsarv i 165 länder. 192 länder har ratificerat konventionen. Av dessa är 814 inom kategorin kultur, 203 är naturobjekt, och 35 blandade objekt det vill säga både natur- och kulturarv. Av listans objekt är 34 stycken sådana som finns i fler än ett land, till exempel naturområden på gränsen mellan stater. Hittills har två världsarv strukits från Världsarvslistan.

» Läs mer om världsarvslistan och -konventionen på Unescos hemsida om världsarv.
» Information om Sveriges 15 världsarv finns på Riksantikvarieämbetets webbplats och på Unescos lista över alla världsarv.
» Läs fler publikationer från Unesco om världsarv.


Senast uppdaterad 6 december 2016
Share Button