Falun3 fotograf Per Eriksson
Unescos världsarv Falun och Kopparbergslagen.
Bild: Per Eriksson

191 av Unescos medlemsländer har undertecknat Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv från 1972, den så kallade världsarvskonventionen. Att ett land ratificerat konventionen innebär att landets parlament har antagit den. Målet med konventionen är att länderna som undertecknar den ska skapa lagstiftning och organisation för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land.

» Här kan du läsa konventionstexten.
» Se vilka länder som ratificerat världsarvskonventionen.

De länder som undertecknat konventionen kan nominera objekt till världsarvslistan. Objekten kan betraktas som naturarv eller kulturarv. De natur- och kulturarv som upptas på Unescos världsarvslista måste vara av enastående universellt värde och uppfylla de kriterier som finns i konventionen. Kulturföremål och traditioner kan inte nomineras som världsarv – världsarv är ”oflyttbara”.

Det är bara länder som undertecknat konventionen som kan nominera till världsarvslistan eftersom det är länderna som ska lova att bevara det de nominerar när det blir utsett till världsarv. I Sverige är det Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som arbetar med svenska nomineringar och rapporteringar.

De länder som undertecknat konventionen rapporterar vart femte år till Unesco om hur de arbetar med att bevara kultur- och naturarv i sitt land. Det är omfattande rapporter som presenteras världsdelsvis vid möten i den kommitté (vald bland de av Unescos medlemsländer som ratificerat konventionen) som beslutar om vilka nomineringar av världsarv som ska tas in på listan. Det är 21 länder som ingår i kommittén, alla länder som undertecknat konventionen kan kandidera. Alla Unescokonvention ordnar regelbundet ett möte för alla länder som ratificerat (det som kallas ”states parties” på engelska). För världsarvskonventionen hålls detta möte vartannat år i direkt anslutning till att Unescos medlemsstater möts i Paris för organisationens högsta beslutande organ – generalkonferensen.

Det finns andra Unescokonventioner om annat kulturarv, t ex konventionen om skydd för immateriella (engelska: non-tangible) kulturarv dvs. traditioner, musik och andra kulturyttringar som inte är ”fasta” och en konvention om kulturarv under vatten. Vidare kan nämnas Haagkonventionen som handlar om kulturföremål (flyttbart kulturarv) i händelse av krig från 1954.

Det finns 1052 världsarv i 165 länder. Av dessa är 814 inom kategorin kultur, 203 är naturobjekt, och 35 blandade objekt dvs. både natur- och kulturarv. Av listans objekt är 34 stycken sådana som finns i fler än ett land, t ex naturområden på gränsen mellan stater.

» Läs mer om världsarvslistan och -konventionen på Unescos hemsida om världsarv.
» Information om Sveriges 15 världsarv finns på Riksantikvarieämbetets webbplats och på Unescos lista över alla världsarv.
» Läs fler publikationer från Unesco om världsarv.

Share Button