Unescos världsarv Laponia.
Unescos världsarv Laponia. Foto: Carl-Johan Utsi.

Ett världsarv är en plats, ort eller miljö som på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia. Det finns mer än 1000 världsarv i 169 länder – de flesta har blivit utnämnda för sina kulturvärden men vissa har hamnat på världsarvslistan för sina unika naturvärden. Ett fåtal, som svenska Laponia, är utnämnda både för sitt natur- och kulturarv.

193 av Unescos medlemsländer har undertecknat Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv från 1972, den så kallade världsarvskonventionen. Målet med konventionen är att länderna ska skapa lagstiftning och förvaltning för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land. Länderna rapporterar vart femte år till Unesco om hur de arbetar med kultur- och naturarv.

» Här kan du läsa konventionen.
» Se vilka länder som ratificerat världsarvskonventionen.

Bara länder som antagit konventionen kan nominera till världsarvslistan eftersom länderna själva är ansvariga för att bevara sina världsarv.

I Sverige är det Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som arbetar med nomineringar och rapporteringar.

Efter naturkatastrofer och till exempel krig kan världsarv skadas eller utsättas för stora risker. Då skrivs de in på Unescos lista över världsarv i fara.

» Läs mer om världsarvslistan och -konventionen på Unescos hemsida om världsarv.
» Läs fler publikationer från Unesco om världsarv.
» Läs mer om skydd av kulturmiljöer och världsarv i rapporten Kulturmiljöstatistik från Myndigheten för kulturanalys.


Senast uppdaterad 18 oktober 2018