Unescos världsarv Laponia.
Unescos världsarv Laponia. Foto: Carl-Johan Utsi.

Det finns 1073 världsarv i 169 länder.  Av dessa är 832 inom kategorin kultur, 206 är naturobjekt, och 35 är både natur- och kulturarv.  37 finns i fler än ett land, till exempel naturområden på gränsen mellan stater. Hittills har två världsarv strukits från Världsarvslistan, nämligen Dresden och Omans Arabiska antilopreservat.

191 av Unescos medlemsländer har undertecknat Unescos Konvention om Skydd för Världens Kultur- och Naturarv från 1972, den så kallade världsarvskonventionen. Att ett land ratificerat konventionen innebär att landets parlament har antagit den. Målet med konventionen är att länderna som undertecknar den ska skapa lagstiftning och organisation för att bevara kultur- och naturarvet i sitt eget land.

» Här kan du läsa konventionen.
» Se vilka länder som ratificerat världsarvskonventionen.

De länder som undertecknat konventionen kan nominera naturarv eller kulturarv, det vill säga byggnader eller naturområden, till att bli världsarv. De natur- och kulturarv som upptas på Unescos världsarvslista måste ha enastående universellt värde och uppfylla de kriterier som finns i konventionen. Kulturföremål eller traditioner kan inte nomineras som världsarv – världsarv är ”oflyttbara”.

Det är bara länder som antagit konventionen som kan nominera till världsarvslistan eftersom det är länderna själva som är ansvariga för att bevara sina världsarv.  Alla nomineringar utvärderas av experter innan de går vidare till en kommitté som fattar besluten.

De länder som undertecknat konventionen rapporterar vart femte år till Unesco om hur de arbetar med att bevara kultur- och naturarv i sitt land. Det är omfattande rapporter som presenteras för den kommitté som beslutar om vilka nominerade kulturarv som ska tas in på listan.

I Sverige är det Riksantikvarieämbetet och Naturvårdsverket som arbetar med nomineringar och rapporteringar.

Efter naturkatastrofer och till exempel krig kan världsarv skadas eller utsättas för stora risker. Då skrivs de in på Unescos lista över världsarv i fara, där finns för närvarande 54 världsarv.

Det finns flera Unescokonventioner om kulturarv, till exempel konventionen om skydd för immateriella (engelska: non-tangible) kulturarv det vill säga traditioner, musik och andra kulturyttringar som inte är ”fasta” och en konvention om kulturarv under vatten och en konvention om skydd av mångfalden av kulturyttringar som slår fast att alla länder har rätt att skapa en egen kulturpolitik med mera. Andra viktiga konventioner är Haagkonventionen handlar om kulturföremål (flyttbart kulturarv) i händelse av krig från 1954 och Unescos konvention mot olaglig handel med kulturföremål.

» Läs mer om världsarvslistan och -konventionen på Unescos hemsida om världsarv.
» Information om Sveriges 15 världsarv finns på Riksantikvarieämbetets webbplats och på Unescos lista över alla världsarv.
» Läs fler publikationer från Unesco om världsarv.                                                                                                                                                                                                                                              » Läs mer om skydd av kulturmiljöer och världsarv i rapporten Kulturmiljöstatistik från Myndigheten för kulturanalys.


Senast uppdaterad 4 januari 2018