Nyhet-levande-traditioner

Unescokonventionen om tryggande av det immateriella kulturarvet (eng: non-tangible cultural heritage) antogs vid Unescos generalkonferens 2003.

Den tillkom för att uppmärksamma att levande kulturarv som traditioner, riter, dansformer, muntligt överförda kunskaper etc., ibland är det enda kulturarvet där det inte finns ett byggt kulturarv (t.ex. kyrkor, slott och andra byggnader) men också för att det immateriella kulturarvet – det levande kulturarvet – är centralt i alla länder (även de med byggt kulturarv).

Behovet av en konvention om det immateriella kulturarvet diskuterades länge och det var framför allt utvecklingsländerna som drev på att en sådan behövdes. Många länder uppfattade att det viktigaste i deras kulturarv inte passar till kriterierna i Världsarvskonventionen (där fokus ligger på byggnader och naturområden). Allt fler länder höll med och efter långa förhandlingar var texten klar 2001 och antogs av Unescos högsta beslutande organ, generalkonferensen, hösten 2003. Efter att konventionen antagits av generalkonferensen kan medlemsländer ratificera konventionstexten, och det har 163 medlemsländer gjort.

Konventionen slår fast att länderna ska göra en eller flera förteckningar över immateriellt kulturarv i landet för att skapa överblick och ge möjlighet till bättre överföring av kunskap. De länder som undertecknat konventionen kan om de så önskar från sina förteckningar nominera ”element” (t ex en tradition, ett hantverk) till konventionens listor – se nedan.

Svenskt arbete med konventionen

I Sverige dokumenteras immateriella kulturarven genom förteckningen ”Levande traditioner” som är ett samarbete mellan Institutet för språk och folkminnen, Musikverket, Nordiska museet och Riksantikvarieämbetet. Förteckningen är ett levande dokument som ständigt uppdateras. Därför är den kopplad till en databas, som bevarar det som skickas in till förteckningen. Förteckningen gäller enbart levande traditioner och när någon tradition inte längre utövas stryks den på förteckningen, och arkiveras. De förslag som på något sätt strider mot konventionen (se konventionstexten) och därför inte förs upp på förteckningen och publiceras bevaras i arkivet för att spegla samtiden. Vi hoppas att förteckningen ska bli en växande kunskapskälla om levande traditioner i vår tid.

Förteckningen ingår i Sveriges arbete med att genomföra ”Unescos konvention om tryggande av det immateriella kulturarvet”. De länder som anslutit sig ska skapa en eller flera förteckningar över levande, immateriella kulturarv inom det egna landet. Det land som vill nominera till konventionens listor måste kunna visa att det som föreslås ingår i en nationell förteckning. Institutet för språk och folkminnen har det övergripande ansvaret för detta arbete i Sverige och det genomförs tillsammans med en rad aktörer. Att en del av det immateriella kulturarvet förs upp på förteckningen betyder inte att det elementet har fått något slags ”godkännande” eller att Unesco stödjer det, utan enbart att det är uppfört på en nationell förteckning. Alla som är intresserade kan lämna förslag här.


Konventionens kommitté

De länder som ratificerat konventionen väljer företrädare till den kommitté som styr arbetet. Kommittén möts årligen och du kan läsa mer om vad som beslutas på senaste mötet här.

Det finns tre listor kopplade till konventionen: en för det som kallas ”representativt immateriellt kulturarv” och en för kulturarv som behöver omedelbart stöd för att inte försvinna samt en med goda exempel på hur man kan arbeta med konventionen. Till skillnad från världsarv på Unescos världsarvslista ska elementen här vara sådant som är representativt för ett levande kulturarv i ett visst land – eller i flera länder. Konventionens koncept är inte exkluderande: samarbete mellan länder uppmuntras. Att ett element förs upp på listan över representativt immateriellt kulturarv innebär inte att Unesco stödjer en viss kulturyttring eller har ”godkänt” den – den kommitté som beslutar om vad som förs till listan består av Unescos medlemsländer. Vidare arbetar man inom konventionen med en lista över ”goda exempel” där länder kan hämta inspiration för sitt fortsatta arbete – bevarandet av levande kulturarv möter liknande problem i många länder. Läs mer här.

Konventionen har stort fokus på utövarna av det levande kulturarvet och om ett listat kulturarv försvinner (t ex för att den siste utövaren avlidit) ska elementet strykas från listan!

ISOF, Institutet för språk och folkminnen vid Dialekt- och ortsnamnsarkivet i Göteborg fick ett regeringsuppdrag att förbereda hur Sverige ska arbeta med sitt genomförande av konventionen om det immateriella kulturarvet. De presenterade sin rapport och sina förslag till regeringen i februari 2014. I förslaget ingick bland annat att det skulle upprättas ett nationellt råd för att följa utvecklingen av hur Sverige arbetar med konventionen. Regeringen har ännu inte formulerat hur arbetet ska bedrivas på lång sikt, men ISOF har fortsatt uppdraget att arbeta med konventionen. En hemsida finns där element ur svenskt immateriellt kulturarv kan förtecknas. Läs mer om den här!


Senast uppdaterad 31 maj 2017