Hälsingegårdarna
Foto: Jon Larsson

De stora, imponerande Hälsingegårdarna, med sina dekorativa rum för festligheter, återspeglar en extraordinär kombination av timmerbyggnad och folkkonststraditioner, rikedom och social status hos de oberoende bönder som byggt dem och av en lång kulturell tradition i Hälsingland.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering

Världsarvet Hälsingegårdarna utgörs av sju gårdar från 1800-talet som alla ligger i Hälsingland, och som vittnar om de oberoende böndernas goda ekonomi. Byggnaderna utgör höjdpunkten i en byggnadstradition som går tillbaka till medeltiden.

Hälsingegård är ett samlingsnamn för en stor variation välbevarade bondgårdar i 36 socknar av Hälsingland, som byggts under fyra århundraden. Av de ca. 1000 hälsingegårdar som finns har sju välbevarade gårdar, som utgör de bästa exemplen på denna byggnadstradition och uttryckskonsten, utsetts till världsarv.

Hälsingebönder hade under 1800-talet god ekonomi tack vare jordbruk och boskapsskötsel, men även inkomster från skogsmark och handel. Pengarna investerades i stora och påkostade bostadshus. Gårdarnas festrum var rikligt utsmyckade och användes endast vid mycket betydelsefulla tillfällen. Rum, våningar och gårdar kunde inredas bara för att öppnas upp vid några enstaka gånger under ett helt liv.

Det omgivande landskapet visar samtidigt byggnadernas funktioner och deras koppling till jordbruket.

Gårdarna är rikt utsmyckade, där landskapsbilder, stadsmiljöer och blomsterdekorationer ofta målades direkt på väggarna. Genom att kombinera folkkonst med lokala byggmetoder skapade bönderna en distinkt folkkultur som tydligt tar sig uttryck i de bevarade gårdarna.

Hälsingegårdarna utsågs av Unesco till världsarv 2012.

 


Senast uppdaterad 15 januari 2019