Foto: Anders Alm

Gammelstads kyrkstad är ett enastående exempel på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Den illustrerar på ett utomordentligt sätt anpassningen av traditionell stadsplanering till de speciella geografiska och klimatologiska förhållanden som råder i en svår naturmiljö.
– Ur Unescos Världsarvskommittés motivering

Gammelstads kyrkstad utanför Luleå i Norrbotten är det bäst bevarade exemplet som finns på den traditionella kyrkstad som finns i norra Skandinavien. Kyrkstaden har idag fortfarande vissa av sina användningsområden bevarade genom att fungera som en mötesplats för resenärer.   

Från och med 1300-talet var Gammelstad marknadsplats och centrum i en socken som tidvis omfattade nästan hela nuvarande Norrbottens län. I början av 1600-talet hade orten utvecklats till en kyrkstad, en samling stugor och stallar där långväga sockenbor hade sin fasta punkt vid sina kyrkobesök. Trähusen, som är belägna i nära anslutning till stadens kyrka, användes därför bara under söndagar och i anslutning till religiösa högtider.

Staden illustrerar anpassningen av traditionell stadsplanering efter sociala och religiösa behov, snarare än ekonomiska och geografiska krafter. Stadsplanen utvecklades organiskt under flera århundraden, där byggnader successivt tillfördes i allt större cirkulära mönster med kyrkan som nav.

I Gammelstads kyrkstad finns Norrlands största medeltida stenkyrka från 1492, samt även bland annat bostadshus och ett sockenmagasin. Det är även platsen där Luleå grundades, och växte från en liten kyrk- och handelsplats till en stad. Staden flyttades på 1600-talet, och det var då man i folkmun började kalla platsen för ”Gammelstad”.

Kyrkstaden är fortfarande idag ett levande samhälle, där stugorna bland annat används vid midsommarens konfirmationer, men även till marknader, föreläsningar och kulturaktiviteter.

Gammelstads kyrkstad utsågs av Unesco till världsarv 1996.

 


Senast uppdaterad 15 januari 2019