Triumfbågen i Palmyra, Syrien
Triumfbågen i Palmyra, Syrien

Unescos arbete med kulturfrågor och mot kulturförstörelse har fått stor uppmärksamhet på senare tid; världsarv av oskattbart värde harförstörts och skingrats i samband med krigshandlingar i Syrien och i Irak. Vad som är krigets värsta handlingar är omöjligt att bestämma, men dessa brott har en särskild betydelse. IS (och andra grupper) förstör monument och förskingrar kulturarv för att stärka sig själva och försvaga sina motståndare, och för att krossa bevisen på att många olika kulturer och folkgrupper levt sida vid sida genom historien.

Kultur i fredsbyggande

Unescos mål är primärt inte att bevara kulturarv i sig, utan målet är att knyta världens länder samman för att skapa fred.

Med mer mellanstatligt samarbete och fler överenskommelser inom utbildning, forskning, kultur och kommunikation vill Unesco göra framtida krig omöjliga. I fredskapandet kan kultur, i alla dess former, vara ett viktigt instrument.

Kulturen kan också ge stora bidrag till den globala utvecklingen och uppfyllandet av de globala utvecklingsmålen, Agenda 2030. Kultur kan fungera som instrument för planering och genomförande av agendamålen genom att vara en brobyggare mellan den fysiska miljön och olika sociala aspekter; kulturella förankringar som människor har till fysiska platser.

Kulturarvsbevarande och Unescos arbete

Det är inte enbart i krig och konflikt som bevarande av kulturarv hotas: också i fredstid går stora kulturvärlden till spillo när länder väljer mellan t ex infrastruktursatsningar och att bevara t ex äldre byggnader.

När det gäller förstörelse av kulturarv i länder som deltar i internationellt samarbete finns flera former för samarbete. De internationella överenskommelser som bland andra Unesco arbetat fram är verktyg för detta och det finns tre stora centrala Unescokonventioner inom kulturområdet som medlemsländerna kan välja att arbeta med.

Unescos konventioner om kulturbevarande är verktyg som kan användas mer aktivt av de länder som ratificerat dem, och vara hjälp och stöd för beslutsfattande inom komplicerade områden. Om fler länder ratificerar konventionerna och genomför dem i länderna så blir det internationella samfundet bättre rustade för kulturbevarande och vässar verktygen mot t ex den olagliga handeln med stulna kulturföremål.

Arbetet med Unescos konventioner leds av kommittéer till vilka medlemsland som ratificerat konventionen kan kandidera. Kommittéerna fattar beslut om konventionerna medan genomförandet görs i medlemsländerna.


Kulturarvsförstörelse i Palmyra, Syrien
Kulturarvsförstörelse i Palmyra, Syrien

Världsarvskonventionen

Den mest kända Unescokonventionen är Världsarvskonventionen (Convention Concerning the Protection of the World Cultural and Natural Heritage), från 1972. Målet med konventionen är att stödja länder att etablera myndigheter med ansvar för bevarande av natur- och kultur och besluta om skyddande lagstiftning.

I konventionen fanns, redan 1972, principerna för hållbar utveckling fastslagna och där noteras att krig och naturkatastrofer inte är det enda hotet mot naturen och det byggda kulturarvet;

– som konstaterar att kultur- och naturarvet mer och mer hotas av förstörelse, inte blott på grund av traditionella orsaker till förfall, utan även genom ändrade sociala och ekonomiska villkor som förvärrar situationen och leder till ännu allvarligare skada eller förstörelse.

Konventionen om mångfald av kulturyttringar

Unescos konvention om skydd för och främjandet av mångfald av kulturyttringar (Convention on the Promotion of the Diversity of Cultural Expressions) från 2015 syftar till att stödja medlemsländernas utvecklingsarbete inom kultursektorn; kulturindustrin; film, teater, bokpublicering, festivaler etc. Konventionen kan också vara en del i ländernas reformarbete kring utbildning, jämställdhet, hållbara städer och för jobbskapande. När medlemsländer arbetar med att genomföra den här konventionen ges kulturen en tydlig plats i planering och genomförande av utvecklingspolitik. Kulturen ses inte bara som något som många kan ha glädje av att ta del av, utan också som en viktig utvecklingsfaktor.

Konventionen om immateriellt kulturarv

Kultur gäller inte enbart föremål, byggnader eller natur – en betydelsefull del av kulturen är det som Unesco kallar immateriellt kulturarv; dans, hantverk, berättelser, riter och traditioner. Här har medlemsländerna ett verktyg i 2003 års Unescokonvention om att trygga det immateriella kulturarvet (Convention on the Safeguarding of the Intangible Cultural Heritage).

Det immateriella kulturarvet hotas av samhällsförändringar, folkförflyttningar och oro i världen eftersom det definieras av det som människor gör. I många länder där det inte finns så mycket byggt kulturarv är det immateriella kulturarvet det mest centrala och identitetsskapande.

#Unite4heritage

Bland Unescos medlemsländer har kulturarv diskuterats sedan organisationen bildades. I ljuset av senare tiders kulturförstörelse har det uppmärksammats att det i många länder finns svag förankring blandmedborgarna för bevarandefrågor: bevarande ses som specialintressen för museer och konservatorer, utan någon relation till landets levande kultur och människornas vardag. Unesco startade därför kampanjen #Unite4heritage där man med hjälp av t ex sociala medier visar på hur liknande kulturelement finns i olika länder och att kulturbevarande handlar om hela samhället.

En bred folklig förankring är central för att motivera och finansera restaurering av kulturarv som skadats. Kampanjen ska ses mot bakgrunden av att utan stark förankring, och villighet att finansiera, så blir bevarandearbetet aldrig långsiktigt förankrat och därmed hållbart.

FN-resolution 2199 från 2015

Unesco drev frågan om att få fram en resolution som band medlemsländerna att göra aktiva insatser för att förhindra förstörelsen av kulturarv i Irak och Syrien. Framgång uppnåddes 12 februari 2015 när FN:s säkerhetsråd antog resolution 2199. Den slår fast medlemsländernas ansvar att vidta åtgärder mot handeln med kulturegendom från dessa länder och att länderna ska rapportera om vad de gör för att förhindra handel med stulna kulturföremål, en handel som under senare år ökat och som finansierar terrororganisationer.

Det finns många aktörer i handel med kulturföremål, inte bara köpare och säljare utan även de olika ländernas lagar, Interpol, konstmarknaden och tullen m.fl.. Resolution 2199 fastställer Interpols roll för att uppmärksamma den illegala handeln globalt. Interpol har därför tagit fram en databas med information om stulna konst- och kulturföremål, den så kallade röda listan, som kan användas av såväl privatpersoner, som myndigheter och konstmarknadsaktörer för att  identifiera eventuell olaglig aktivitet kring kulturföremål.

I Sverige har en arbetsgrupp med framför allt statliga myndigheter bildats för utbyte av erfarenheter och för att stärka samarbete för att hindra handel eller att Sverige blir ett transitland för kulturföremål på drift.

Agenda 2030

Unesco försöker hitta metoder för utökat samarbete mellan Unescokonventionerna inom kulturområdet, för att göra dessa till instrument som kan användas mot förstörelse av kulturav, men också för att genomföra Agenda 2030s mål, t ex har de valda ordförandena för kommittéerna för arbetet med konventionerna regelbundna möten för att diskutera ökad samverkan, t ex kring Agenda 2030.

 

 


Senast uppdaterad 22 november 2017