Deklarationer, rekommendationer & konventioner

 Internationella organisationer som Unesco arbetar med så kallade normativa instrument. De är överenskommelser som är mer eller mindre bindande för organisationens medlemmar. De kan vara till exempel en uppmaning till medlemsländerna eller till organisationen själv att arbeta för vissa mål men de kan också vara bindande för alla medlemsstater som skriver under texten. De olika instrumenten har olika vikt där en rekommendation eller en deklaration har mer politisk betydelse (eller sätter fokus på en ny fråga) medan en konvention ska undertecknas av landet och bestämmelserna i konventionen integreras i landets egen lagstiftning. Oftast ska också länder som undertecknar en konvention rapportera tillbaka till den organisation som varit med och tagit fram den. Då ska länderna rapportera hur man uppfyller villkoren i konventionen.

Deklaration

En deklaration kan antas vid ett möte eller en konferens.

Det är ett uttryck för att mötesdeltagarna har en åsikt eller en uppfattning i en särskild fråga, oavsett vilken position dessa har i sitt hemland. Deklarationen har politisk snarare än rättslig betydelse. ”Salamancadeklarationen om undervisning för barn med särskilda behov” är ett exempel på en deklaration. Unescos första deklaration “Solemn appeal against the idea that wars are inevitable” (En allvarlig appel mot tanken att krig är oundvikliga) antogs 1947.

Rekommendation

En rekommendation kan utfärdas av t ex Unescos generalkonferens eller en ministerkonferens (t. ex. en regional utbildningsministerkonferens).

En rekommendation riktar sig till medlemsländerna och är en uppmaning till dem. En rekommendation är ett uttryck för gemensamma ståndpunkter i en viss fråga. Exempel på Unescorekommendationer är ”Rekommendationen om utbildning för internationell förståelse” (Svenska Unescorådets skriftserie 4/1993) och det finns flera rekommendationer om ömsesidiga erkännanden av universitetsutbildningar i olika regioner.

Konvention

Det starkaste internationella instrumentet är konventionen, som blir lag i de länder som undertecknar den. Det finns flera Unescokonventioner varav Världsarvskonventionen -  ”Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv”  från 1972 är den mest kända.

Bakom utformningen av en konvention ligger omfattande och ofta mycket långvariga förhandlingar mellan länderna.

Till varje konvention finns en kontrollmekanism som innebär att de länder som skrivit på konventionen regelbundet ska rapportera om hur landet arbetar med konventionen.

Vid generalkonferensen hösten 2003 antogs en konvention om skydd för icke-materiellt kulturarv och 2005 antogs en konvention om kulturell mångfald och en mot dopning inom idrotten.

Unesco har också utarbetat konventioner om upphovsrätt och för ömsesidigt erkännande av akademiska examina.

Sverige har undertecknat följande Unescokonventioner:

Utbildning:

– Konvention mot diskriminering inom undervisningen (1960)

– Konvention om erkännande av studier, betyg och examina avseende högre utbildning i stater som tillhör Europaregionen inom Unesco (1979)

Vetenskap:

– Konvention angående våtmarker av internationell betydelse, i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (1971) med två tillägg

Kultur och kommunikation/media:

– Världskonventionen om upphovsrätt (1952)

– Konvention om internationellt utbyte av publikationer (1958)

– Konvention om utbyte mellan stater av officiella publikationer och handlingar (1958)

– Konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom (1970)

– Världskonventionen om upphovsmannarätt, reviderat i Paris 1971 (1971)

– Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (1972), "Världsarvskonventionen"

– Konvention och tilläggsprotokoll om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt (1954), "Haagkonventionen"

– Andra tilläggsprotokollet till 1954 års Haagkonvention om skydd för kulturföremål i händelse av väpnad konflikt, undertecknad men ej ratificerad

–        Konventionen om skydd för det immateriella kulturarvet (2003)

– Konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar (2005)

Övriga:

– Internationell konvention mot dopning inom idrotten (2005)