Unesco Sweden

Unescos kulturprogram

                                                                                          Foto: Unesco/ Michel Ravassard

Hela Unescos program och budget fastställs av medlemsländerna vid generalkonferensen vartannat år.

Kulturprogrammet är främst inriktat på att skapa riktlinjer för medlemsländerna för att de ska kunna skydda och stärka kulturell mångfald. Programmet kan delas i tre delar:
1. Att arbeta fram gemensamma regler ("normativa instrument")
2. Samarbeta för att skydda världens kultur- och naturarv
3. Stärka kulturpolitikens roll i samhällsutvecklingen
4. Underlätta för utövande konstnärer, och underlätta utbytet på marknaden för konstnärliga produkter.

1. Normativa instrument
En av Unescos viktiga uppgifter är att arbeta fram gemensamma regler, så kallade normativa texter, som alla medlemsländer kan enas om. Det starkaste normativa instrumentet är en konvention. Har ett land skrivit under och ratificerat den så är landets regering ansvarig för att det som står i konventionen följs. Konventioner ska integreras i landets lagar och förordningar. Men först ska texterna - som arbetats fram under lång tid med experter och jurister - godkännas av Unescos generalkonferens. Konventionstexterna, och andra normativa texter som deklarationer och rekommendationer finns på Unescos hemsida www.unesco.org under rubriken Legal instruments. Konventionen om skydd för världens natur- och kulturarv från 1972, den s k Världsarvskonventionen är Unescos mest kända konvention. Under 2000-talet har Unesco antagit tre konventioner inom kulturområdet.

Länk till listan över de konventioner som Sverige undertecknat


2. Samarbeta för att skydda natur- och kulturarvet
Unesco försöker påverka alla medlemsländer att ratificerat Världsarvskonventionen och har ett program för att öka kunskapen och lära ut hur man reparerar och bevarar byggnader. I Världsarvskonventionen står att alla länder ska arbeta med bevarandefrågorna och konventionens innehåll i skolan. Sverige har lyckats väl med att engagera kommuner och skolor belägna nära de svenska världsarven att arbeta med dem. Svenska Unescorådet har tagit fram informationsmaterial och en lärarhandledning.

Länk till lärarhandledningen

3. Kulturpolitik som del i samhällsutvecklingen
Unesco har under lång tid arbetat för att stärka kulturpolitik som utvecklingsfaktor. Kulturpolitik är också nödvändig för kulturell mångfald och hållbar utveckling. Viktiga milstolpar är världsrapporten "Vår skapande mångfald" och rapporten från Unescos mellanstatliga konferens i Stockholm 1998 "The power of culture"

4. Underlätta utbytet på kulturmarknaden
Ett kulturpolitiskt viktigt mål är att utnyttja globaliseringens positiva effekter för att främja mångfald i kulturutbyte och dialog mellan olika kulturer. Intresset för t ex konstutställningar och intresset och förståelsen för andra kulturer kan stödjas genom att arbeta för en stärkt ställning för konstnärerna och för att minimera tullavgifter.

Konventionen om skydd för kulturarvet under vatten antogs vid generalkonferensen 2001. Konventionen tillkom för att komplettera FN:s "Laws of the Sea" med specifika texter om kulturföremål som finns i vrak. Det stod tidigt klart att inte alla skulle rösta för konventionstexten så att den skulle kunna antas med acklamation och den antogs först efter omröstning. Sverige lade ned sin röst och angav i röstförklaringen att - liksom många länder inom vårt närområde - skulle vi få svårt att ratificera konventionen, varför den skulle bli ett instrument utan verklig betydelse.

Konventionen om skydd för det immateriella kulturarvet antogs vid generalkonferensen 2003. Konventionen tillkom som ett svar på utvecklingsländernas och asiatiska länders krav på att traditioner, riter, dansformer, muntligt överförda kunskaper etc., skulle kunna få samma skydd som byggnader och monument. Sverige och de flesta andra västländer var till en början skeptiska till texten men blev mer positiva. Under de många år som konventionstexten diskuterades vann solidariteten med utvecklingsländernas krav allt fler anhängare. Konventionen antogs i enighet och utan omröstning. Det finns många olika synpunkter på om den här konventionen är viktig eller inte och några olika svenska synpunkter redovisas i Unescorådets skriftserie nr 1 2005.

Länk till Unescorådets skriftserie nr 1 2005

Konventionen om skydd för och främjande av mångfalden i kulturella uttryck antogs vid generalkonferensen 2005. Konventionen slår fast medlemsstaternas rätt - och skyldighet - att föra en kulturpolitik till stöd för kulturell mångfald och verka för internationellt kulturutbyte. USA hade starka invändningar mot konventionstexten och framförde krav om ändringar, vilket ledde till omröstning under generalkonferensen. USA och Israel var de enda länder som röstade mot konventionen varför den kunde antas. Sverige, liksom EU, anser att konventionen inte står i strid med andra avtal och åtaganden inom t.ex. handel. Unesco arbetar med skydd av världens kulturella mångfald genom bevarande av kultur- och naturarv och säkerställande av kulturell mångfald genom kreativitet och utveckling.

Kulturell mångfald

I november 2001 antog Unescos generalkonferens en deklaration om kulturell mångfald, The Universal Declaration on Cultural Diversity och en handlingsplan. Där understryks de kulturfrågor som globaliseringen ger upphov till och medlemsstaternas skyldighet att stödja själva idén om mångfald. FN:s generalförsamling antog deklarationen och de utsåg den 21 maj till "World Day for Cultural Diversity for Dialogue and Development".

Att stödja kulturell mångfald och mellankulturell dialog är fokus i kulturprogrammet. För att samhällen inte ska isolera sig från varandra vill man skapa möjligheter till dialog och mångfald. Programmet omfattar kulturarv i alla dess former, skydd av kulturell mångfald och för till pluralism och dialog mellan kulturer och samhällen.

Läs konventionen om kulturell mångfald

Unesco ger ut många publikationer om olika aspekter av kultur t ex "World Heritage - Archaeological Sites and Urban Centres" och "Laos and Ethnic Minority Cultures, Promoting Heritage".

Memory of the World - program för unika material i arkiv och bibliotek

Unescos program Memory of the World startade 1992 och det är inte detsamma som Världarvslistan/World Heritage list. Programmet för världsminnen tar sikte på världsunikt material i arkiv och bibliotek. Det kan vara handlingar av papper, pergament, film och foto och datamedier etc.

Ömtålig dokumentation om minnen

Dokument som samlas i arkiv och bibliotek är människans minne och återspeglar mångfalden av människor, språk och kultur. Men dokumentationen är ofta ömtålig och hotas både av långsam nedbrytning och av katastrofer som brand och översvämningar.

Nomineringar bedöms av kommitté

Arkiv och samlingar eller enstaka handlingar som nomineras till Memory of the World-listan bedöms av en rådgivande kommitté innan beslut och denna process brukar ta något år. Ordförande i kommittén är riksarkivarie Tomas Lidman. För nomineringar av arkiv/samlingar/handlingar etc. vänligen vänd er till Svenska Unescorådet.

På Unescos lista över världsminnen i arkiv och bibliotek finns fyra svenska samlingar, Astrid Lindgrens, Emanuel Swedenborgs, Ingmar Bergmans och Alfred Nobels familjearkiv. Det finns även material i Danmark, Norge, Finland och Island.

Varför har Unesco startat programmet för Memory of the World?

Med programmet vill Unesco:
– uppmärksamma ett unikt kulturarv och bidra till att få fram resurser för skydd och spridning av reproduktioner
– öka medlemsländernas medvetenhet om sitt kulturarv i form av dokument, särskilt delar som har universell betydelse,
– öka länders, institutioners och medborgares intresse för att skydda det dokumentbaserade kulturarvet,
– uppmuntra till åtgärder för att skydda dokumentbaserat kulturarv med universell, nationell eller regional betydelse.
– göra detta kulturarv åtkomligt för en större publik med hjälp av bästa möjliga teknik,
– utveckla produkter som CD-skivor, webbsidor, böcker eller vykort för att stödja begreppet dokumentbaserat kulturarv och göra dem tillgängliga för en vidare distribution.

Läs om svenskt arbete inom Unescos kulturprogram här